Att bli vän med sin skugga.
Vart du än går så följer den dig, vare sig du vill det eller inte. ’Skuggan’ ställer inga artiga frågor som ’får jag hänga med ett tag’, utan gör som den vill. Du kanske inte ser den en mörk höstkväll men du kan vara säker på att den finns med. Skuggan är inte direkt någon hejare på ’small talk’, utan traskar på i din närhet, fullständigt tillfreds med att inte säga ett endaste ord i ditt sällskap.
Hurdan är din relation till din skugga? Är du glad att umgås med den? Är den en kär, pålitlig vän för dig? Någon du vet att alltid finns där? Eller är du trött på din skugga? Önskar du att den kunde se annorlunda ut, vara lite mer färgstark och högljudd, inte bara stå där och ta emot utan att säga ifrån det allra minsta?
Vad kan du göra för att stå ut med din skugga lite bättre? Kanske du försökt prata allvar med skuggan, kanske till och med skällt ut den? Kanske försökt få den att känna sig pinsam och nertrampad?
Din skugga är du och du är din skugga. Ni är samma person. Vilka tankar har du om dig själv? På vilket sätt, i vilken ton talar du till dig själv? Tycker du om dig? Eller är du trött och rackar ner på dig? Hur känns det i dig när du tänker glada tankar om dej själv? Hur känns det inuti när du är hård mot dig?
Att visa medkänsla mot sig själv kan vara en riktig utmaning. Däremot är det fruktansvärt lätt att tänka dåliga, nervärderande tankar om sig själv. ’Varför sa jag så? ’Jag borde ha vetat bättre!’ Jag är hopplös och kommer aldrig att lära mig’ ’Om jag bara…’ Känner du igen dig? Det eviga ältandet efter en situation man varit i och inte är helt nöjd med. Det är svårt att släppa tankarna som snurrar på inuti huvudet på en.
Hur skulle du behandla en vän i en likadan situation? Skulle du vara lika obarmhärtigt hård mot henne/honom? Skulle du medvetet vrida kniven i såret och anklaga din vän för att vara trögtänkt och otillräcklig? De flesta skulle nog lugnt och sansat förklara för sin vän att hon gjort allt hon kunnat just i den situationen och under de omständigheterna. Du skulle säga allt kommer att ordna sig, att ingen är perfekt.
Så varför är det så svårt att vara varsam och ödmjuk mot sig själv? Nästa gång tankarna tar över, pröva på att vara förstående och snäll mot dig istället för hård och kritisk. Säg till dig själv allt det där som du skulle säga till en vän i samma situation. Lägg din hand på din egen kind eller arm, precis som du skulle ha gjort på vännens, tala till dig med mjuk röst. ’Det gör ingenting, du gjorde ditt bästa, det var modigt och det räcker gott och väl’. ’Nästa gång går det bättre skall du se’. ’Ingen av oss är perfekt’.
Bli kompis med din skugga!
Sköt om dej. Vi hörs!