Tankar om uppmuntran och komplimanger

Tankar om uppmuntran och komplimanger

Det är redan ett tag sedan det här filmklippet dök upp i mitt flöde på sociala medier, men det har etsat sig fast i mitt minne. Inte p.g.a. detaljer hur det filmats, men beroende på känslan det framkallade både för personerna i klippet och för mig som tittare.

Det handlade om komplimanger. En person delade ut komplimanger till människor på en allmän plats. Han sa t.e.x. ‘du är vacker’ till dem. Allas ansiktsuttryck förändrades från nollställda till varma och leende när de fick en komplimang.

Tänk vad en komplimang kan beröra! Jag tror att alla dessa människor i filmklippet kände sig väl till mods under resten av den dagen. Kanske de också förde vidare känslan genom att le mot någon i sin omgivning.

En uppmuntran eller en komplimang kan verkligen förgylla någons dag! Vi borde strö dessa omkring oss! Goda nyheter: vi kan börja redan idag.

Tyvärr kan det konstateras att det ofta är den negativa kritiken, förolämpningar och klagomål som strös omkring mest.

Visst skall konstruktiv kritik accepteras, för det är ett sätt att utvecklas till det bättre på. Det är de negativa pikarna och förolämpningarna jag tycker vi borde vara aktsamma med. Ingen kommer någonsin att känna sig trygg och säker genom att bli hånad eller nertrampad; varken sändaren eller mottagaren.

 

 

Ett exempel ur mitt liv;

Jag hade börjat ett nytt jobb vid ett litet företag. Jag var tacksam över att ha blivit anställd och ville göra ett bra jobb. När jag höll på att lära mig mina arbetsuppgifter var jag lite nervös och gjorde små misstag. Alla misstag noterades av min chef. ‘Hur ska jag någonsin få dig att fatta?’ och ‘Med din takt kommer du att hänga efter’ var kommentarer jag fick av min chef. Nu i efterhand kan jag förstå att det var chefens okunskap som var ett hinder men då, skör och osäker, tog jag åt mig och tyckte jag var dålig och oprofessionell. Det blev definitivt inte lättare att lära sig efter sådana kommentarer. Som ni kanske förstår så blev inte heller arbetsförhållandet långvarigt.

Efter detta har jag arbetat på andra ställen där inställningen från början varit annorlunda än i historien ovan. Jag har fått en positiv start, fått höra att jag kan, är uppskattad och en viktig del av gemenskapen. Som följd av det har jag känt motivation och glädje i att utföra mina arbetsuppgifter.

Tänk vilken skillnad det är! Hur starkt ord och stämningar påverkar våra känslor och därmed våra reaktioner. Det gäller allt; arbete, skolgång, familj, hobbyer och fritid.

Det kostar inget att ge någon ett leende eller några vänliga ord. Bara att bli sedd och få höra ett ‘hej’ kan betyda mycket. Dessutom känns det bra inombords för båda!

Låt oss börja nu!

 

2 reaktioner på ”Tankar om uppmuntran och komplimanger”

  1. Jag var på en mässa med mitt företag i helgen. Istället för att dela ut godis delade jag ut komplimanger. Alla som fick en blev väldigt glada, vissa tyckte det livade upp deras dag. En äldre herre tog en komplimang med sig hem till sin sjuka fru, som säkert blev friskare av ”presenten”. En komplimang kan göra under!

Lämna en kommentar